Per-Olas naturhörna

Fjärilar.

Här nedan presenterar vi några av fjärilsarterna som sommaren 2019 besöker vår trädgård.

 

Tistelfjäril (Vanessa Cardui, thistlebutterfly, distelschmetterling). Den här fjäriloen förekommer i år invasionsartat i södra Sverige. Skiljs från nässelfjärilen på att den har ljusare undersida.

En tistelfjäril, som passande nog landat på en tistel, visar de ljusa undersidorna på vingarna.

En påfågelöga (Inachio sio, peacockbutterfly, pfau) har landat i vår fjärilsbuske (buddleja, butterflybusch, schmetterlingflieder).

Stor pärlemorfjäril (Argynnis aglaja) i vår fjärilsbuske (buddleja).

Citronfjäril (Gonepteryx rhamni, birmstone, citronenfalter) i fjärislbusken (buddleja).

Middagsgäst.

Vi har en igelkott i trädgården som vi matar så fort tillfälle ges, Den här soliga lördagkvällen i juli kom den fram när Per-Ola lagat röding med mandelkantarellpotatis och som synes tyckte den att resterna smakade förträffligt.

Fågelbordsskådning.

Eftersom det har efterfrågats tänker jag här lägga ut lite bilder på fåglar som jag plåtat vid våra fågelbord och fröautomater. En del av bilderna har jag tidigare lagt ut på instagram, en del är nya och en del har jag tagit tidigare. Gemensamt är att det är fåglar på bilder som vi har i vår trädgård.

Nötväcka (sitta europaea), Eurasian Nuthatch (eng), Kleiber (ty). En vanlig besökare vid fågelbordet vintertid.

Ringduva (columba palumbus), Commom Woodpigeon (eng), Ringeltaube (ty).

Svarthätta, hane, (sylvia atricapilla), Blackcap (eng), Mönchgramucke (ty). Sången som hörs i april-juni påminner om en koltrast i miniatyr.

Turkduva blommande skilla.

Koltrast, hane.

Koltrast, hona.

Stare. Knappast en regelbunden gäst vid fågelbordet, men kan tidigt på vårarna innan det finns så mycket annan mat i trädgården ta för sig av talgbollar.

Rödhake (erithacus rubecula), europeanrobin (eng), Rotkelchen (ty), fotograferad med en Panasonic Lumix under fågelmataren i äppelträdet.

Den här rödhaken räddade jag efter en kollision med växthuset och tog en halvselfie 🙂 med en Nikon D 70.

Steglits.

Bergfink.

Domherre.

Domherre, hane.

Skata.

Domherre och steglits.

Gulsparv.

Nötskrika.

Grönfink.

Blåmes.

Bofink.

Bofink.

Bofink.

Gulsparv.

Pilfink.

Större hackspett.

Nötväcka.

Talgoxe.

Talgoxe.

Entita.

Större hackspett.

Bofink.

Stenknäck.

Steglits.

Stjärtmes.

Fågelbilder allmänt.

Under den här rubriken tänker jag lägga upp bilder på fåglar som  inte har tagit i vår trädgård. Det blir lite blandat från sjö, hav och kust, men även från andra behagliga platser i inlandet. De flesta bilderna, om inte annat anges i bildtexterna, är tagna i Sverige.

Spillkråka

Fasantupp. Fotograferad i närheten av Revinge hed i Skåne.

Gråhakedopping. Fotograferad i en av dammarna i Öresundsparken i Malmö.

Skrattmås.

Silltrut (larus fuscus) Lesser Black-backed Gull (eng), Heringsmöwe (ty), fotograferad i Stockholms skärgård med en Nikon D 70.

Hornuggla. Fotograferad i Lund där 10-12 hornugglor samlades i en grupp träd mitt inne i ett villaområde en vinter i slutet på 00-talet.

Råka (coruvs frugilegus) rook (eng), saatkrähe (ty), fotograferad med en Nikon D 90.

Häger.

Sångsvan (cygnus cygnus), whooperswan (eng), Singschwan (ty), fotograferad i en damm på Hovdalaområdet söder om Hässleholm med en Nikon D 70.

Ladusvala. Fotograferad vid fågeltornet på Naturum, Tåkern.

Mindre hackspett. Fotograferad vid Husie mosse, Malmö.

Gulärla. Fotograferad vid fågeltornet på Håslövs ängar vid Hammarsjön utanför Kristianstad. Den är en karaktärsfågel här liksom den sällsynta rödspoven.

Brun glada (milvus migrans), black kite (eng), Schwarzmilan (ty), fotograferad vid Falsterbo fyr med en Nikon D 90.

Sädesärla.

Kråka.

Grå flugsnappare.

Brunand (aythya ferina) commonpochard (eng) tafelente (ty). Fotograferad med en Nikon D 90 för några år sedan.

Vigg (aythya fuligula), tufted duck (eng), Reiherente (ty), fotograferad med en Nikon D 90.

Gräsand (anas platyrhynchos), mallard (eng), Stockente (ty), fotograferad med en Nikon D 90.

Kanadagås (brantakanadensis) canadagoose (eng), kanadagans (ty).Par fotograferat i Magle dammar, Hässleholm, med en Nikon D 90.

Bläsand (anaspenelope), eurasianwigeon (eng), pfeifente (ty). Fotograferad i Kungsparken i Malmö med en Nikon D 90.

Sjungande taltrast i maj. Man kan nästan höra den sjunga (eller kanske snarare "prata"). Fick du fisk, fick du. Fick du fisk, fick du. Tji fick du. Tji fick du.

Rödstjärt. Fotograferad en morgon i maj i Klagshamn.

Ejder.

Bergand. Fotograferad i Pildammsparken i Malmö 1990 med min gamla Nikon 801.

Skedand. Fotograferad i Pildammsparken 1990 med en Nikon 801.

Hårfågel fotograferad vid Rovinj i Kroatien med en Nikon D 90.

Ringmärkningsbilder.

Det kan ju kännas lite som fusk att fotografera fåglar vid ringmärkning när någon håller upp fågeln på lagom avstånd till kameraobjektivet. Men å andra sidan är det ett bra tillfälle att på nära håll studera fåglarnas speciella kännetecken i fjäderdräkten. En del sångare är nästan omöjlig att skilja åt ens på nära håll. De här bilderna har jag tagit under några lördag- och söndagmorgnar vid Falsterbo fågelstation när den mycket kunnige ornitologen P-G Bentz visar upp vad som fastnat i ringmärkarnas nät. Det är verkligen värt ett besök. Tidigare år har han stått vid fyren mellan klockan åtta och tolv på helgmorgnar från mitten av augusti fram till slutet av oktober.

Järnsparv.

Rödhake.

Gärdsmyg.

Kungsfågel - Sveriges minsta fågel. Och kanske den som ser mest butter ut.

Koltrast.

Taltrast.

Rödvingetrast.

Tagiasångare, en relativt sällsynt besökare från öst som inte häckar i Sverige.

Svart rödstjärt.

Mindre flugsnappare.

Brandkronad kungsfågel.

Kungsfågel (den vanligt förekommande arten i Sverige).

Gransångare.

Järnsparv.

Taltrast.

Grönsiska.

Gärdsmyg.

Rödhake

Småfläckig sumphöna.

Sparvhök.

Svarthätta, hane. Lägg märke till den svarta "hättan".

Svarthätta, hona. Med röd "hätta".

Svartmes.

Dvärgsparv. En relatativt sällsynt besökare i Sverige från öst. Fotograferad med en Nikon 801.

Tionde juni. Vår stare lyckades till slut. Han lockade efter flera försök till sig en hona och bildade familj. Nu skriker ungarna för fullt inne i holken och herr och fru start flyger i skytteltrafik med godsaker till dem. Skönt att se att han lyckades och att vår stare följde naturlagarna där hane möter hona och reproducerar sig.

I den lilla röda holken bredvid häckade tidigare ett pilfinkspar. De fick ut sina ungar ur boet redan för ett par veckor sedan så nu är det bra stararnas ungar som hörs skrika efter mat.

Våren och försommaren har annars gått så snabbt på grund av värmen så det verkar som flera fågelarter redan är klara med häckningen. Göken gal fortfarande, men flera andra sångfåglar har tystnat, trots att det är ett par veckor kvar till midsommar. I dag hörde vi till vår glädje igen näktergalen i ett buskage på Hovdala. Runt Sjörröd har den inte hörts på ett tag. 

Tjugonionde maj. Ägretthägrar, som normalt håller till betydligt längre söderut i Europa är inget man väntar sig vid sin morgonpromenad längs Finjasjöns strand. Men med tanke på den värmeperiod vi har haft i flera veckor är det kanske inte så konstigt att de förvirrar sig hit.

Nu ska det sägas att det inte är någon jättesensation. Ägretthägrar är årliga, men sällsynta sommargäster i Sverige. För mig är det dock lite extra kul eftersom jag aldrig sett arten i Sverige tidigare. Ett kryss i artilistan under morgonpromenaden alltså.

Annars väntar vi fortfarande spänt på resultatet i starholken på gaveln. Fick han till det eller inte? Det verkar som det ligger en hona på ägg och ruvar därinne eftersom hannen då och då kommer på besök. Såvida han inte bara gör så för att hålla skenet uppe och dölja sitt misslyckande på äktenskapsmarknaden.

En annan kul iakttagelse jag gjort är att björktrastarna återigen lyser med sin frånvaro. Förr, under min käre fars levnad, besökte de ofta trädgården till hans stora förtret eftersom han retade sig på de tjattrande fåglarna och kallade dem vid deras mer lokala öknamn snöskata. När vi nu passade Malous sons rotweiler Juni under några veckor i maj 🙂 så var de tillbaka och väsnades förttjust för att reta henne till vansinne. När Junis husse och matte kom och hämtade henne försvann även björktrastarna. Slutsatsen är kanske att de behöver någon som retar sig på dem för att riktigt trivas.

Ägretthägrar på avstånd.

Fjortonde maj. Jag och Malou har engagerat oss i stararnas kärleksliv den senaste tiden. Sedan några dagar har vi haft en stare som valt ut den stora röda holken på sommarstugans gavel som en lämplig bostad för honom och hans tillkommande. Vi har sett hur han flugit bort gammalt skräp i näbben - holken beboddes förra sommaren av bålgetingar - och hur han efter en stund återvänt med färsk mossa och annat mjukt material. Allt för att göra det riktig varmt och ombonat för en blivande hona och hennes ägg. 

Men till vår oro har det verkat som om allt hans arbete har varit förgäves. Han har suttit på taket flera timmar både morgon och kväll och kallat och lockat på en hona med stararnas karakteristiska visslingar och härmningar, men ingen hona har synts till...

...ibland har han varit borta i flera timmar och vi har förstått att han varit i grannarnas trädgård för att se om där kanske funnits en lämplig kandidat som han kunnat locka till sin nyrenoverade etta med utsikt mot syrenbusken. 

Till slut började vi misströsta och trodde att vår vän staren skulle förbli ungkarl. Ingen hona verkade attraherad av hans holk, kanske beroende på de högljudda grannarna - ett par tjattrande pilfinkar i holken bredvid som redan har fått en kull ungar som kräver ständig matning. 

Men så i kväll sågs för första gången ytterligare en stare vid holken och de fick fysisk  kontakt med varandra. Lite väl häftig kontakt kanske man kan tycka och det är bara att hoppas att han inte skrämde bort henne.

Spännande forsättning följer.

Valborgsmässoafton 30 april. Jippi, var har en igelkott boende i lövhögen under vår farstubro. Nu får löven ligga kvar till midsommar,

Fjärde april. Kanske inte den färggrannaste av våra fåglar precis, men ändå ett härligt vårtecken när den kommer. I dag anlände järnsparven till Sjörröd och visst blir man glad när man ser den rusa runt i grusgångarna och leta efter något ätbart. Nu väntar vi bara på sädesärlan. Det är en punklig flyttfågel. Runt femte april kommer den varje år till södra Skåne, i stort sett oberoende av vädret. Här i trakterna av Finjasjön kommer sädesärlan normalt  något senare.

Sextonde mars. Kanske inte en vargavinter, men däremot en riktig örnvinter. Den här bilden på två havsörnar på Finjasjöns is tog jag för ett par veckor sedan.

Jag fick syn på dem när jag var ute och testade isen. Skymtade först ett par siluetter mitt ute på sjön och tänkte att det var lugnt - isen måste ju hålla om det sitter ett par pimpelfiskare så långt ut. Men så knakade det under fötterna och när jag tittade noggrannare såg jag att siluetterna var ett par örnar. Det var bara att plocka upp kameran och sedan tassa försiktigt tillbaka in mot land.

Inte mycket har hänt sedan dess. Istäcket har krypt något, men det är fortfarande kallt för årstiden och våren är minst veckor försenad enligt meteorologerna.

I dag kom i alla fall första staren för året till tomten och tog för sig av talgbollarna. Försökte fånga den på bild, men då flög den tyvärr.

Femte mars. De senaste dagarna har vi haft jätteflockar av bergfink med tusentals individer som dragit runt i skogarna runt Sjörröd. När det handlar om besök av sådana mängder räcker inte våra automater med solrosfrön särskilt långt, men samtidigt är det väl inte meningen att vi ska utforda hela beståndet av den norrländska finken som är här på vinterbesök 🙂 En anledning till att de samlas just här (förutom vårt smarriga fågelbord) kan vara att vi här i Göingeskogarna inte fått så mycket snö som södra Skåne. Det är lättare för bergfinkarna att hitta mat i skogarna.

Sjunde februari. Det är verkligen full aktivitet vid vårt fågelbord, men så skämmer vi också bort fåglarna med godsaker som talgbollar, solrosfrön och en del smått och gott som blir över vid matlagning. Vi har  dels en artrikedom som glädjer mig, dels ett stort antal individer av varje art. Extra glad blir man när det dyker upp lite mer sällsynta gäster som stjärtmesen nedan. Bergfinken tillhör en stor flock som vi har haft här ett par veckor.

Stjärtmes.

Bergfink och rödhake.

Sjätte februari. Under en paus i researcharbetet i Malmö  i dag gick jag en runda i Kungsparken. Inget direkt uppseendeväckande i fågelväg, men på kanten av en isvak i en av dammarna låg en hane och en hona av storskrake. Det såg inte ut att gå någon större nöd på dem trots flera minusgrader i luften.

Femte februari. Hugin och Mumin i P2-skogen.

Jag och Malou tog en eftermiddagspromenad i det vackra vintervädret under en paus i arbetet. Solen sken, det var helt vindstilla och ett par minusgrader - en rikttigt underbar vinterdag. På det gamla regementsområdet där P2 huserade tidigare satt två korpar i en björk och kraxade. De nonchalerade oss fullständigt och vi kom riktigt nära innan de lyfte på breda vingar och flög iväg över ett snötäckt fält.

Lite längre bort fick Malou syn på en duvhök som satt och smög i ett träd. Den hade förmodligen fått syn på en grupp domherrar som hoppade runt i ett buskage.

Fjärde februari. Stoppa pressarna - starar i början av februari.

I dag gick jag och Malou den sex kilometer långa Linnérundan runt vattenriket som utgick från Naturum ett stenkast från centrala Kristianstad.

Vandringen leddes av den mycket kunnige ornitologen Evert Valfridsson. Vädret kunde ha varit bättre. Det var mulet, ett par grader kallt och småblåsigt, men åtminstone uppehåll.

Gråsiskor, grönfinkar och de vanliga mesarna hoppade runt i trädkronorna och i buskarna spatserade flera fasaner. Över ett fält ryttlade en tornfalk och långt i fjärran hördes en domherre. Det mest sensationella den här dagen var en grupp på 5 starar som satt och kurade i ett träd vid en bondgård. De har uppenbarligen chansat på att det ska gå bra att övervintra i Sydsverige i år. Om de lyckas har de den stora fördelen gentemot sina artfränder av att vara först på plats inför häckningsäsongen. De kan då välja bästa reviret.

 

Fikapaus i fågelskådandet. Cirka halvvägs längs Linnerundan ligger Lillö med sin slottsruin.

Det töar, men det är inget vårtecken. Kommande vecka ska det bli kallare.

Femte januari. Vid lunchtid i dag blev det minst sagt jackpot vid fågelbordet. Jag skymtade en massa färger och rörelser utanför fönstret när jag satt framför datorn på arbetsrummet och när jag lyfte blicken såg jag ett par riktigt färggranna domherrar.

Domherren har en särskild plats i våra hjärtan och i vår folksjäl. Här i Sverige förknippar vi den med julen, avbildad som den är på de flesta julkort som vi i de äldre generationerna fortfarande envisas med att skicka till varandra. I Storbritannien är det däremot rödhaken, eller Robin som den heter på engelska, som är julfågeln. Där är det den lilla rackaren med pigga pepparkornsögon och rött bröst som symboliserar julen.

Och inte nog med det. Fyra stenknäckar hoppade runt på marken nedanför äppelträdet och vid en av fröautomaterna satt den kanske vackraste av dem alla - en ensam steglits i rött, gult, svart och vitt. Steglitser brukar dra runt i hyfsat stora flockar, men jag såg inga andra i närheten.

Att ha tre så vackra fågelarter som domherre, stenknäck och steglits samtidigt vid fågelbordet hör verkligen inte till vanligheterna. Jag försökte få några bilder på dem genom fönstret och kvaliten blev ju tyvärr därefter.

Domherrar i nyponrosen.

Steglits

Fjärde januari. Dramatisk värre vid fågelbordet i dag. Jag hann inte mer än öppna ytterdörren i morse förrän jag hörde en mjuk duns mot köksfönstret och jag förstod genast vad det handlade om.

På marken nedanför fönstret satt en minst sagt vimmelkantig grönsiska. Första gången jag ser den arten i år, men knappast det sätt man vill få årskryss på. Gamla tiders skådare sköt till och med fåglarna för att i lugn och ro kunna artbetstämma dem, men ornitiologin har tack och lov utvecklats sedan 1800-talet.

Det såg illa ut för den lilla grönsiskan, men efter att jag låtit den vila en stund på farsturäcket flög den iväg - faktiskt precis efter att jag tagit en bild på den med min mobiltelefon.

Tredje januari. När de första dagarna i januari mest bjuder på regn och rusk och knappast inbjuder till promenader i naturen är det skönt att kunna ägna sig åt lite fågelbordskådning från värmen inne i köket. De senaste dagarna har vi haft såväl stjärtmes som stenknäck framme vid fröautomaterna. Bilden på stenknäckparet har jag tagit genom fönstret, därav den något sämre kvaliten. Till vänster har även en liten pilfink fastnat på bild.

Jag läste i Sydsvenskan att det på vissa platser i Götaland ska ha kommit lika mycket regn under förra året som det gör normalt under ett och ett halvt år. Det märks. När man kör på landsvägarna i typisk jordbruksbygd känns det ibland som man kör genom ett risfält i asien. Så mycket vatten står det på åkrarna.

Nu får det räcka. Nu när grundvattenmagasinen är välfyllda igen kan man väl få hoppas på en varm och het fotbollssommar med bra VM-matcher på teve, liksom (hatar egentligen det ordet, men rätt använt kan det funka) den oförglömliga varma sommaren 1994 när vi grävde brons i USA.

Första i första 2018. Nytt år och då ska man naturligtvis ut och skaffa sig så många årskryss på fågelarter som möjligt. Egentligen borde jag ha åkt till Landön i Hanöbukten och kikat efter örn, men nyårsdagen här i Skåne bjöd på riktigt dåligt väder med regn och blåst. 

Så det blev mest fågelbordsskådning från värmen inne vid köksbordet och en kort biltur till de natursköna och normalt artrika områdena runt  Hovdala slott. Där låg det en hel del storskrak på en av de översvämmade åkrarna och såväl knölsvan som sångsvan. Sjön på bilden är sommartid en åker, ytterligare ett tecken på den regniga höst och vinter vi har haft så här långt. Förutom storskrakarna och svanarna räknade jag till sammanlagt 13 hägrar som samlats på en åker.

Totalt fick jag ihop 24 kryss så här på årets första dag. Inga sensationer direkt, men ett stenknäckspar vid fågelbordet och en liten flock bergfinkar i skogen bakom trädgården värmde lite extra.

Andra december. Snön som föll häromdagen har smält bort och vattnet i Finjasjön har stigit ytterligare och börjar nå mina båtar. Snart får jag dra upp dem ytterligare en bit.

Så här högt vattenstånd var det senhösten 2001 som sedan följdes av översvämningen på våren. Men om det ska hända på nytt krävs stora mängder snö i kombination med snabb snösmältning i februari-mars.

Jag gick en runda i det gamla inhägnade regementsområdet där P2 låg en gång i tiden. En gröngöling satt och skrek i en björktopp och en talgoxe och några andra mesar hoppade runt i buskarna. Annars var det ganska magert på fågelfronten. Det gör att det är tyst i skogen så här års. Den enda som hörs är i stort sett bara vindens sus i trädtopparna.

30 november. I dag har Anders namnsdag och det heter ju i det gamla ordsråket (är det från Bondepraktikan?) att braskar Anders så slaskar jul. Vet inte hur man ska tolka det när dagen började med ymnigt snöfall med flingor stora som lappvantar, men att det blev tö och slask efterhand som dagen fortskred. Det blir kanske likadant på julafton, ömsom snö och ömsom tö.

Hur som helst. Vackert är det i alla fall ute i naturen där färgskalan nu går från vitt, grått och svart, med fläckvisa små inslag av brunt, rostbrunt och grönt.

Malou och jag tog en paus från jobbet och gick en promenad på seneftermiddagen strax före skymningen. I buskarna fanns rikligt med koltrastar, en hämpling satt i ett träd och kalasade på frön och en stor kajflock både syntes och hördes bortåt Finja kyrka.

Varje årstid har sannerligen sin tjusning. Och det smakar aldrig fel med en kopp varm choklad efter en vinterpromenad 🙂

19 augusti. I dag var vi på höstsäsongens första fågelguidning med mycket kunnige ornitiologen PG Bentz vid Falsterbo fågelstation. Höststräcket av flyttande småfåglar och rovfåglar verkar inte riktigt ha tagit fart eller så var det de friska sydsvästliga vindarna som ställde till det för oss. Det var inte många fåglar som fastnade i ringmärkarnas nät, men i luften var det gott om sträckande mindre korsnäbb, någon enstaka sparvhök svepte förbi och en lärkfalk letade efter favoritflödan trollsländor. Varje lördag och söndag förmiddag fram till den 22 oktober kommer PG Bentz att finnas på plats vid Falsterbo fyr mellan klockan 08-12  för att visa upp och beskriva fåglarna som ringmärks och berätta vilka fåglars flyktläten det är som vi hör i skyn. Arrangemanget är helt gratis och man kommer och går som man vill.

 

P G Bentz med en nyligen ringmärkt fågel som han visar upp för sina åhörare utanför Falsterbo fågelstation. Det är tionde hösten i rad som han håller i fågelguidningarna.

En trädgårdssångare som precis blivit ringmärkt och därmed fått sin egen identitet. Ringen är nämligen märkt med ett nummer som är unikt för den här fågeln, precis som vi har våra personnummer.

Trädgårdssångaren är trots att den är så oansenlig en av de riktiga mästarsångarna. Från mitten av maj fyller den skogsdungarna med sin sång som har liknats vid en porlande bäck - en ständig ström av toner till synes utan slut. Trädgårdssångaren är bara en kort tid sommargäst i vårt land. Den anländer som en av de sista av våra flyttfåglar på våren och flyttar söderut mot Afrika redan i augusti. Av flyttfåglarna som lämnar Sverige under hösten återkommer bara cirka 20 procent till våren. Dödligheten bland småfåglarna är hög.

En ung rödstjärthanne har fastnat i fågelstationens nät och har blivit ringmärkt. Den här är en av våra allra käraste flyttfåglar, omisskänslig med sin vippande röda stjärt och pigga sångstrof, som är lätt att komma ihåg efter att man lyssnat på den några gånger.

Femte juli. Naturen finns runt hörnet, till och med i Sveriges tredje stad Malmö. Stortstadens lungor är de gröna parkerna och här trivs alltfler djurarter eftersom även naturen håller på att urbaniseras. I städerna är det nämligen god tillgång på föda även för fåglar, rävar, insekter och andra kryp. Gick en runda i Slottsparken och Kungsparken i morse och fotograferade såväl en amiralsfjäril som behagfullt sträckte ut vingarna på en bro över kanalen och en liten grupp andungar som sökte trygghet hos varandra.

Tredje juli. Mycket av fågelsången har redan tystnat för i år, men det finns en hel del annat att glädja sig åt i naturen. Till exempel alla fågelungar som gör sina trevande steg in i vuxenlivet och som är charmerande orädda, som den här nötskrikan som letade nötter några meter från vår farstu.

Tjugosjätte juni. En magisk kväll på Håslövs ängar utanför Kristianstad strax före midsommar. Flera gulärlor flög runt oss när vi promenerade mellan kohagarna. Längs promenadstråket (där det är tillåtet att gå) blommade ett överflöd av blålusern, gullusern, gökblomster och kärringtand. En storspov flög ängsligt runt oss och försökte avleda vår uppmärksamhet från boet och ungarna. Några hundra meter längre bort avlöstes han (det är en han eftersom honorna redan inlett flytten till Afrika och låter hannarna ta hand om ungarnas uppväxt) av en rödspov som lika ihärdigt försökte påkalla vår uppmärksamhet. Kvällen avslutades vid Friseboda där en nattskärra surrade i strandskogen medan mörkret lade sig.

Gulärla.

Sjuttonde juni. Nu märks det att det är rena barnkammaren i naturen. Många av fåglarna ligger antingen och ruvar eller har redan fått ut ungarna ur boet, vilket märks på att fågelsången avtagit något. Fortfarande kan man dock höra göken och vid en promenad längs Tivolirundan vid Naturum i Kristianstad hördes flera näktergalar sjunga, liksom trädgårdssångare och gransångare. De här tre skrattmåsarna begrundande tillvaron i närheten av rosenlunden i Tivoliparken.

Tolfte juni. I dag blev det en pomenad mellan regnskurarna på Håslövs ängar vid Hammarmöllan. Förutom att det är en av Skånes säkraste lokaler för att se den hotade rödspoven är det gott om storspovar på ängarna som just nu går i gult och lila när gullvivor och klöver blommar för fullt. Bilderna tog jag på ett 0roligt storspovspar som flög runt oss för att avleda vår uppmärkamhet från sitt bo. Naturligtvis respekterade vi beträdnadsförbudet på ängarna och höll oss på de anvisade stigarna. Dessutom skyndade vi oss för att inte störa för mycket. 

Storspov. En av våra största vadare med lång nedåtböjd näbb. En lustig detalj hos spovarna är att honan drar till Afrika så snart äggen är kläckta medan hannen får stanna kvar och ta hand om ungarna. Under sensommaren flyttar även de till vinterkvarteren i Afrika.

Storspov i flykten. Lägg märke till den karakteristiska långa nedåtböjda näbben och den vita kilen på ryggen. Det skiiljer storspoven från deras artfränder rödspov och myrspov. Småspoven är något mindre och har kortare nedåtböjd näbb.

Tionde juni. Månsken över havet vid Friseboda söder om Åhus. En magisk sommarkväll med doft av hav och tallbarr. I bakgrunden surrade en nattskärra med sitt karakteristiska läte. Vill ni höra hur fåglarna jag skriver om låter rekommenderar jag att ni går in på sr.se och söker på P2-fågeln. Där finns det mesta att höra när det gäller svenska fåglar. Det bästa är naturligtvis att höra dem live och vill ni höra hur nattskärran låter ska ni ta er till parkeringen vid Friseboda badplats.

Sjunde juni. Klipp dig, skaffa dig ett jobb och flytta för tusan hemifrån någon gång...

Vardagsbilder från en starholk.

28 maj. Utskälld, hånad och föraktad. Men jag går mot strömmen och säger att jag verkligen tycker om maskrosen. Både när den blommar gult i gräsmattan och när den står stolt med sina fröställningar, Hur många gånger har man inte som barn blåst på en maskros och sett dess frö flyga iväg med vinden som hundratals små fallskärmshoppare?

Gick en runda vid Finjasjöns strand i morse och lyssnade bland annat på rörsångaren. Dess sång är lätt att förväxla med den snarlika sävsångaren som också håller till i vassbältet och längs stränderna. Men en god tumregel är att rörsångaren sjunger sävligt och rörsångaren rörligt. Vill ni lära er mer om fåglarnas läten och höra hur de låter kan jag rekommendera P2-fågeln på Sveriges Radio. Googla på sr.se

26 maj. En härlig solig och varm försommarmorgon. Fågellivet går nu in i sin mest intensiva fas. Stararna flyger i skytteltrafik med näbbarna fulla av mask till sina ungar i holkarna. Göken gal, näktergalen smackar och sångare som lövsångare, svarthätta och trädgårdssångare är i full aktivitet. Svartvita flugsnapparen inspekterade olika holkar häromdagen. Troligen väljer den samma som de senaste åren för sitt boende (dock föga troligt att det rör sig om samma fågel). Nu sitter hannen och visslar på sin lite styltiga sång för att locka till sig en hona.

23 maj. Liljekonvalj växer fortfarande vilt i kanterna på vår tomt. De har överlevt schaktning för grund och husbygge. Härligt!

19 maj. Underbar morgon med en promenad vid Håslövs ängar i utkanten av Kristianstad. Fick höra en lång rad sångare, bland annat gräshoppssångare, härmsångare, trädgårdsångare, ärtsångare och törnsångare.

Håslövs ängar med Kristianstad i bakgrunden.

Andhona med ungar.

18 maj. Nu börjar snart fågelkören bli fulltalig. Koltrasten och gulsparven får konkurrens. Vet ni förresten att gulsparven räknar till sju när den sjunger: ett, två, tre fyra, fem, sex, sjuuuu. Men det lär finnas lokala gulsparvdialekter där den räknar till både åtta och nio.

Koltrast.

Gulsparv.

15 maj. Testade digitala zoomen på Malous nya Panazonic DMC-TZ100 på några av fågelbordets mest frekventa besökare. Måste säga att jag är nöjd med resultatet.

Blåmes.

Talgoxe.

12 maj. I dag hörde jag äntligen göken gala denna kalla och sena vår. Nu ska den hävda revir ett tag innan honan lägger äggen i en annan fågels bo, företrädesvis sävsångarens. Gökungen knuffar efter födseln ut de andra ungarna och det stackars sävsångarparet måste slita för att skaffa fram föda till den betydligt större fågelungen. Häromdagen hörde jagockså  för första gången i år rödstjärten. Det är den som är på bilden nedan, fotograferad under ringmärkning vid Falsterbo fågelstation i höstas.

7 maj. De här vackra anemonerna bara kom upp vid jordkällaren. Det är inget vi har planterat så antingen är de vildsådda eller så har de kommit som en bonus med jord som vi har köpt. En glad överraskning blev det i alla fall.

6 maj. Jag bara älskar narcissor i alla dess former och färger. Det gäller att passa på och njuta av dem. Snart har de blommat över.

26 april. Sångarna börjar komma på bred front trots att våren är kylig. Vid promenaden längs Finjasjöns strand hörde jag i dag för första gången i år svarthättans klara sång. Den påminner lite om trådgårdssångarens sång som jämförts med en porlande bäck av toner utan slut. Svarthättan har däremot högre, klarare toner och avslutar lite flöjtande,  som en koltrast i miniatyr. I går morse hörde jag lövsångaren för första gången i vår. En riktig sommarsignatur. Vill man lära sig lövsångarens enkla strof kan man jämföra den med bofinkens. En räcka fallande toner, men där bofinken avslutar med en hurtig knorr har lövsångaren ett ljusare lite vemodigare slut. En bra minnesramsa är att bofinken sjunger "Snälla, lilla mamma får jag gå på bio i kväll" medan lövsångaren sjunger "Snälla, lilla mamma får jag gå på bio nu".

Svarthätta, hanne. Bilden tagen i samband med ringmärkning i Falsterbo hösten 2016.

Svarthätta, hona. Lägg märke till att hon trots namnet har en rödbrun hätta.

Och här under har vi en lövsångare.

Påskafton 15 april. Grönsiskor konkurrerar med blåmesar vid jordnötsautomaten.

Grönsiska.

Långfredag 14 april. Vitsippsmattan ligger tät i dungen bredvid huset.

Dom kallar oss ogräs. Men vi lyser gult och är ganska fina 🙂

Tisdag elfte april. Herr och fru domherre framme vid fröautomaten för att äta solrosfrön.

Liksom en flock bergfinkar som föredrar att leta maten bland det som fallit ner på marken.

Söndag nionde april. Vitsippor och skilla konkurrerar om uppmärksamheten vid den gamla jordkällaren. Bilden är tagen med min Iphone.

Söndag andra april. I dag hade vi till vår stora glädje besök av en stenknäck vid fågelbordet. Hann tyvärr inte fotografera den, men lägger istället upp en bild på en vacker hanne som jag fotograferade på tomten förra våren.

Lördag första april. Vårkänslor i trädgården.

Fredag 31 mars. I dag kom, riktigt varma vårvindar och plusgraderna blev snabbt tvåsiffriga fram på förmiddagen. Med sydvindarna kom också gransångaren som satt ute i skogen och sjöng sitt karakteristiska "silt salt silt salt salt silt". Och de första vitsipporna tittade fram bland fjolårslöven.

Lördag 25 mars. Idag hade vi en ekorre som matgäst.

Fredag 24 mars. Ännu en härlig vårmorgon och full fart på fåglarna i trädgården. Hackspetten trummar ute i kärret bakom huset.

Nötväcka vid fröautomaten.

Järnsparven är en grå lite oansenlig fågel som inte är framme vid fågelbordet särskilt ofta eftersom favoriträtten egentligen är insekter. Den sjunger med en vacker och spröd silverklingande ton.

Sörre hackspett tar en matpaus från vårtrummandet.

Torsdag 23 mars. Stararna som anlände till Sjörröd för knappt en vecka sedan har börjat undersöka holkarna för eventuell bosättning.