God morgon!
I dag är det den 22 december och bara två dagar kvar till julafton. Den här dagen hade min (Per-Olas) far fyllt 103 år om han fått leva. Nu blev han nästan 87 och det är ju också en aktningsvärld ålder, speciellt med tanke på att han hela livet älskade att äta fett fläsk och att man nästan aldrig såg honom utan pipan i munnen.
Jag minns en kväll mot slutet av hans liv när vi satt och pratade lite filosofiskt om livet. Han berättade då att han ibland förundrades av den smått otroliga tekniska utveckling han hade fått vara med om under sitt liv. När han var grabb hemma i Göingebygden i norra Skåne såg man visserligen bilar, men det var absolut inte samma trafik på vägarna som i dag. De flesta tog sig fram till fots eller på cykel och häst och vagn var fortfarande en vanlig syn. När han blev lite äldre skaffade han sig en motorcykel.
Samma sak med flygplan. I dag kan man nästan inte titta upp i skyn utan att man ser kondensstrimmorna från flygplan som är på väg mot någon okänd flygplats. På 20-talet var det en ovanlighet att se flygande föremål, så till den milda grad att det blev rena folkfester när någon flygpionjär kom till bygden för att visa upp sin maskin.
Det var den utvecklingen under sitt drygt 80-åriga liv som han tänkte på den där kvällen.
Och om man tänker efter är det inte heller någon dålig teknisk utveckling vi har haft de senaste decennierna. Tänk bara på datorernas utveckling. På 70-talet lät det för de flesta som science-fiction att vi skulle ha en liten apparat i fickan, stor som ett cigarettpaket, som vi kunde ta emot och ringa telefonsamtal på. Och sedan kom alla apparna. Och vem hade så sent som på 80-talet trott att vi skulle ha en liten minidator i bilen som både visade och talade om hur vi skulle köra i nästa vägkorsning.
Frågan är hur mycket mer vi hinner uppleva innan vi är i 80-årsåldern.
Dags att öppna lucka 22.
Lucka 22: Tjugoandra december. Klätterrosen Santana planterade vi på den gamla sommarstugegaveln och den gladde oss med ett par blommor redan första säsongen.
Det här är en modern, remonterande, medelstor klätteros som har stora mörkröda och sammetsliknande blommor. Den blir cirka två meter hög och går bra att plantera i zon 1-4. Doften är svag.
Santana lanserades 1984. Jag vet inte om det är så, men namnet kan ju ha inspirerats av gitarristen Carlos Santana som hade en andra storhetsperiod på just 80-talet.
Det här var en viktig dag 1989. Det var nämligen då passagen genom Brandenburger Tor öppnades för första gången sedan Berlinmuren byggdes 1961 och i Rumänien störtades diktatorn Nicolae Ceausescu. Väldet bakom järnridån föll samman som ett korthus och hotet om ett kärnvapenkrig i Europa kändes inte rikligt lika överhängande längre.
Det har gått snart 30 år sedan, men tv-bilderna från glädjen när muren föll och avrättningen av Ceausescu och hans hustru har etsat sig fast på näthinnan.
I dag kan Natanael (vem heter det i dag?) och Jonatan skryta med att de har namnsdag.