Rosbeskärning

Vad kan man göra en låååångfredag med halvhyfsat väder. Tja, jag valde att beskära rosorna.

Det är jag, Per-Ola, som skriver det här alltså. När det gäller rosorna har Malou överlämnat ansvaret åt mig. Men när det gäller beskärning är jag verkligen ingen expert. Jag brukar vara feg och klippa för lite, men till den här våren har jag läst på och läst på från flera olika källor, en av dem är naturligtvis rosgurun  Lars-Åke Gustavsson.

Rabattrosor kan och ska man klippa ner ganska hårt, på buskrosorna kan man klippa grenarna i olika längd och klätterrosor ska i stort sett bara putsas lite. Det nämndes på radion häromdagen att man inte kan klippa ihjäl rosor. Nä, så är det nog, men man kan klippa så att blomningen uteblir kommande säsong och det hade ju varit tråkigt.

På bilden ovan ser ni när jag under full koncentration beskär vår ’Nevada” som växer i ena rosenbågen. Längre ner ser ni fler exempel på rosor som tuktats. Vi har ett 25-tal rosor och det är ett styvt jobb att beskära alla. Därför ser mina händer också ut som jag har varit i ett kattslagsmål – trots att jag (för det mesta) hade handskar på mig.

Men det är som sagt en passande sysselsättning en långfredag och när taggarna sticker in i fingrarna kan man fundera över varför vi egentligen firar påsk och tänka på den törnekrona som Jesus sägs ha burit. Jag är inte särskilt religiös, men så mycket har jag fattat att det där med att vräka i sig så många ägg som möjligt, snaska på godis och låta barnen klä ut sig till fula kärringar inte har så mycket med påskens budskap att göra. Om ni inte redan gjort det så kolla in JoBhan Glans betraktelse över påsken. Den finns på Youtube och den är sanslöst rolig.

Fotnot: Rosbeskärning på långfredagen gäller inte i hela landet. En god regel är att man inte ska beskära rosorna förrän björken börjat få musöron, alltså strax före lövsprickningen när risken för hårda frostnätter i stort sett är över.