Hej, det är jag Per-Ola som är tillbaka. När det handlar om rosor är jag på banan och Malou får ta bilderna. I dag ägnade jag mig åt att beskära våra rosor (vi har ett 25-tal olika sorter). Det är något som ska göras när björken har fått musöron, alltså när knopparna börjar brista.
Jag är verkligen en nybörjare när det gäller att klippa rosorna. Jag är rädd för att ta för mycket, men i själva verket klipper jag nog dem för lite. Det känns inte så bra att korta ner rosorna när det är vår och man vill se dem växa sig höga. Men beskärning behövs för att få starkare och livskraftigare rosor och för att man ska kunna forma dem som man vill att de ska växa. Jag har läst eminente Lars-Åke Gustavssons bok om rosor flera gånger och hoppas jag gör rätt. Någonstans har jag också hört att det är nästan omöjligt att göra fel, att det inte går att beskära för hårt. Det som dock kan hända är att rosen inte blommar kommande sommar om den har beskurits för hårt och det hade ju varit trist.
När en tagg fastnar i ovansidan på min hand kommer jag osökt att tänka på hårdrocksballaden ”Every Rose has its Thorn” av pudelrockarna Posion. Nicke Borg, sångare och låtskrivare i Backyard Babies framförde för övrigt en riktigt bra version av den i Stjärnornas Stjärna på TV4 för några veckor sedan. Lite associationer man får medan blodet rinner ner för handryggen. Dessutom har jag ju passande outfit för lite hårdrock.
Meanwhile. I en annan del av trädgården håller Malou på att plantera iris i krukor som en mellanstation innan de ska ut i rabatterna.
En bra och välslipad sekatör är ett måste när man ska klippa rosor. Det gäller att få ett snyggt diagonalt snitt strax ovanför ett ”öga”. Här är det vår Parkdirektor Riggers som tuktas. På översta bilden beskär jag en Maidens Blush.
Medan jag beskär rosor planterar Malou iris i krukor.